Mmmm, det behövs inte mkt för att man ska reagera... med rädsla, ilska, glädje och sorg. Räcker oftast med ett ord, en bild, en blick, en min (tex ett leende), en lukt, ett ljud...

Sååå, varför dessa funderingar nu då??

Jaaa, sånt som kommer när jag känner mig lite ensam... lillen sover, älsklingen är hemma hos sig...

Tittade på korten jag har på min älskade lillasyster Sara, hon har fått en egen plats ovanpå mitt skoskåp, önskar så in i norden att det hade funnits nåt jag kunde gjort för att förhindra det hon gjorde, men samtidigt vet jag att det gjorde det inte...vi hade inte så bra kontakt, fan, hade ju inte träffat henne på ett år!!! Och nu blir det aldrig mer, det gör mig otroligt ledsen att tänka på... Men, som jag sagt flera gånger, jag tänker inte...jag tänker INTE gräva ner mig pga vad hon gjorde, jag måste leva vidare och ist se till att göra nåt bra av mitt liv!! Och DET har jag tänkt göra oxå!!